På tåget
Om några timmar ska jag äntligen få träffa dig igen, närmare exakt om två och en halv. Det är idag 14 dagar sen vi sist såg. 14 dagar som passerat och varje sekund har jag tänkt på att jag inte är med dig. Att jag äter utan dig. Skrattar utan dig. Går utan dig. Finns, utan dig.
När man hittar den där personen som gör att man känner sig så harmonisk och hel, då känner man sig även så jävla tom och halv utan den. Men det kanske är meningen för att man ska orka. Orka och klara av att vara ifrån den där personen under kortare eller längre perioder. För att man hela tiden kämpar till det att man får ses igen. Till att bli hel igen.
